Pissiga bilder, men jag är tyvärr en usel fotograf.
Nylonacken fick jag som 15-åring julen -81. En Levin som har hunnit bli reparerad/renoverad ett par ggr sen dess. Den fick smaka mången hårdrocksriff i början på 80-talet, och relic är bara förnamnet (fast här ser den ju riktigt fräsch ut..).
Den stålsträngade är handbyggd av Leif Jakobsson/Guitarworks här hemma. Min 40-års present till mig själv.
Två Tokai-guror: En SG -01, och en Goldstar -84 (den senare köpt av Plankare/Diskantare nikko).
Yamaha BB2000 -84. En makalöst grym bas som jag egentligen är mest rädd om av dessa, eftersom jag förmodligen aldrig kommer att få tag i ett liknande kvalitetsinstrument för de pengarna igen. Den känns som en riktigt bra gammal Precision (med jazzmick som bonus).
Kramern är lite av en HPD med japansk kropp och amerikansk Barettahals. Urban sålde denna till rätt kurs, och frestelsen med kromat Floydstall och mickkombinationen HS blev för stor för att inte spontanhandla. Apkul metal/shredgitarr med en hals som i princip spelar sig själv, och med en fläskig HB. Strängtrasslet vid strängstolparna beror på att stallet behöver justeras, därför är detta icke bortklippt än.
Pensionärerna:
Squier made in China som raskt inhandlades -04 när jag hade ett par tusenlappar över för första gången på många år. Borde väl säljas eftersom den aldrig spelas på nu för tiden. En bra allroundgitarr egentligen, och med ett coolt "moderniserat 70-talsstuk", men halsen är lite väl smal för mina fingrar.
Rickenbacker-Ibanezen är från ca -70-72. Tyvärr skändad av nån idiot som gjort ett egenhändigt fult yxigt plektrumskydd, satt på 80-tals rattar, switchar mm. Halsen är en banan, och tyvärr är dragstångsskruven omöjlig att justera längre. Men "Kärnkraft nej tack"-märket får väl betraktas som kulturhistoria nu för tiden..