Det där e då preampen till en sådan här maskin. Den är vad man kallar helt hardwired. Dvs att komponenterna sitter i ändarna av sina egna ben. Ett komplext byggsätt,men ett som betraktas som mkt stabilt och hållbart. Än idag.
Driver röret till reverbet,ett ECL-86,hade som sagt lagt mycket last i sin krets. Den ursprungliga anledningen visade sig till slut vara överslag i den lilla elektrolyt som sitter över dess minusmotstånd. Det sk katodmotståndet. Iom kortisen i den lyten så stiger alltså strömförbrukningen såpass att det brinner upp motstånd osv utan hejd.
Sådär ser nättrafon ut underifrån. I detta fallet då under tiden jag håller på å skevar dit den där plastkontakten jag installerar för att bli av med den vansinnigt farliga setupen med lödlisten ovanpå trafon.
Å där har vi maskinens tre dubbla huvudlytar, Spänningsdelningen ut till div förbrukare sker alltså enl hardwire princip även den,och det redan här. De där silverfärgade komponenterna med lite text på är maskinens likriktardioder. Av gammalt snitt,sk germanium dioder-något ni kanske hört talas om eftersöks ibland till bruk i moderna pedaler.
Man använder i detta fallet bara två,e lugnt de e mkt kraftiga och vad vidare är stabila över tid,och skapar då ngt som kallas spänningsdubblering. Ngt för den som är intresserad att googla på.
Nåja. Nu hade som sagt jag inte varit jag om den där får lov att vara original. I standardskick har den ju ingångskanaler så man kan så med det,å se det har jag inget som helst intresse i. DIN jacken skrotades som synes till förmån för brytande vanliga telejack,men vad vidare är byggde jag en enkel spänningsförsörjning så att jag kan styra reläer.
Japp. Maskin e numera 2 kanaligt relästyrd.
...så kanalbyte sköter man numer antingen med en footswitch eller med den där lilla switchen på panelen.
Standard har de en helsikes massa tonkontroller varav en av dem är det jag brukar använda. En sk James network. Så...nu har den istället två sådana. En till varje kanal,och givetvis med "justerade" värden för hur jag anser att de skall arbeta.
Mm. När man bygger om som jag gör här så BLIR det "kladdigt" tack vare framför allt bruket av skärmad kabel överallt. På det en extra rörsockel mm,men det hela är iordning iaf. Kablar är avlastade osv så även om det ser kladdigt ut så...ptja..e såhär det blir när man kombinerar just hardwiring med tex skärmat.Å ngt annat e inte att tänka på då jag gillar maskiner som håller KÄFT tills dess de e ombedda att göra ngt annat!
Slutstegsdelen började ta form. Däri vart ett större problem får man nog säga. Dels då så flyttade jag ju på den EF-86 som sitter som ingångsrör,så det enda som är kvar i den riktningen i slutstegsdelen är fasvändarröret samt slutrören,men vad värre e...maskin brummade en del. INTE ok!
Visar sig då att herrarna på Hohner jordat det mesta av maskinen i ett lödöra vid den sockel som EF-86´an satt i. Inte helt lyckat,så detta flyttades på,och det med mycket gott resultat.
Summa summarum är detta numer en hyggligt dist-rik maskin som är tyst som fan i tomgång.
Å...de där sunkiga DIN jacken för extern högtalare byttes även dem till moderna varianter som synes.
Preampen igen. Mm. I huvudsak nya komponenter och nu då även med adderade elektrolyter samt en extra rörsockel. Den senare för EF-86´an.
Hade ett tag probs med liiiiiiiite brum och det kunde härledas till "min" reläkrets. Ordnade sig enkelt genom att helt resolut bara addera kapacitans. Slutade med att där nu sitter 10 000uF,och nu är det mkt riktigt tyst där det skall vara tyst. Helt.
Slogs en stund med inkoppling av reverbet samt tremolot,och efter en del velande samt installation av även skärmad kabel kring det så gick det hela i mål på att jag adderade ett par reläer även där.
Å vad slutstegsdelen beträffar var ngt av det sista jag gjorde att byta ut nätsladden SAMT att säkra voltväljarens frilagda poler med krymslang. Rent praktiskt innebär det sista där att nu kan man inte få sig en sketen av att man av misstag kommer åt ngt i slutstegsdelen längre. Eller rättare sagt,i förstärkaren överlag.
Ett jobb jag MILT sagt anser att killarna på Matthias Hohner borde hanterat redan när det begav sig.
Så jag gjorde en sk "mockup assembly". Dvs en provmontering,och det får man nog säga att det föll hyggligt väl ut. Eller..ja...iaf...
Efter moget övervägande tog jag beslutet att pensionera den gamla AlNiCo högtalaren. Den berövade helt enkelt combon på prestanda i ren volym. Inte mer med det.
Som jag berättat tidigare sitter baffeln alltså på plats med fjäderkraft. Man hakar helt enkelt loss två lite kraftigare fjädrar,och så har man hela baffeln i handen. Den med MARGINAL vettigaste lösning jag nånsin sprungit på i sammanhanget.
Detaljer ja. Det ovan är en av tre M6 skruv som håller högtalaren till baffeln. Man har alltså en aluminiumdistans...åsså sitter det gummiupphängning i själva högtalarkorgen-med insats,å på det då brickor samt mutter. Skottsäkert sa Bull!!
Sagt det förr,säger det igen...mången gång är skillnaden i byggkvalitet som detaljer mellan gamla tyska maskiner och dito engelska närmast löjlig. Sådant här FINNS fan inte i dåtida brittiska byggen. Finns inte ens med på kartan!
Å här börjar vi då närma oss vad som är slutresultat. Som synes blir det många knoppar kvar ändå.. Längst bort i sin tur DIN kontakten för att styra maskin med.
Högtalaren byttes mot ett Celestion jag hade liggande. PRECIS vad doktorn ordinerade kan jag berätta! STOR skillnad!
Å när jag då hade ur baffeln samt det bakstycke som är klätt med matta det med så gav jag dem båda lite frisk svart färg. Som det var så var det så urblekt att det knappt finns ord för det. I sin tur hade jag loss och gjorde rent diverse beslag mm,så nu ser den gamle combon faktiskt riktigt hygglig ut med. Fö forskat lite mer i det med ålder,och vad det verkar pekar de flesta ledtrådar mot sent -63 alt 1964.
Här har vi så i stort sett slutresultatet. Det som återstår är att jag skall klippa till en anodiserad aluminiumplåt för att täcka alla de fula hålen efter DIN jacken samt installera en omgång hjul på den.
Den är preciiiiiiiiiiiiis så tung med sina 24kg att den KAN bli övermäktig om man flyttar den längre sträckor och då en hjulsats inte direkt e svindyr så..
Men.
Mer än något annat,FY I HELVETE va nöjd jag är med hur den låter!!!!
Där är verkligen en användbar skillnad mellan EF-86 kanalen och ECC-83 diton. EF-86 kanalen har med sig en separation som i kombination med en P90 yxa närmast e rent pervers! FAAAAAAAN va bra det är!
Faktum e att detta e nog på sitt sätt en av de bästa combos jag knåpat ihop. Den låter verkligen SÅ guld! Å jo...tack vare bla "Ohjay" kommer där ljudklipp inom kort.
Men detta e alltså INTE ngn metal historia utan en maskin riktad mot rock. Bluesrock och rock. Effekten,eller rättare sagt volymen,nu räcker gott även med en hårdslående trummis.
Å jag säger det igen,SATAN va gött den ryter!
Kommer bli fler sådana här Hohners. De blir helt enkelt för bra för ngt annat.... Å kan jag med ett stort leende tänka mig att släpa med mig dem upp på scen så kan definitivt andra med. Inte konstigare än så.