Jag har spenderat den gångna veckan på chartersemester i solen och har mer eller mindre kört dansbandssamlingen på repeat. Många timmar i bil på krokiga bergsvägar, långa strandpromenader och aperitifrutiner där KH plågats med denna utomordentliga musik. Jag ligger bekvämt under ett parasoll på stranden, bakis på GT och omgiven av dansbandspensionärer när detta författas så allt känns helt korrekt.
1. Dansbånge. Bekant problem som förtjänar att dras fram i ljuset och avstigmatiseras. Låten når dock inte ända fram. Musiken går i shuffle men trummorna gör raka fills. Ingen hook som jag tar med mig härifrån men åtminstone ett tjusigt solo.
2. Ensamhetens kabyss.
Här snackar vi. Ljudmässigt är det mitt i prick med trummorna och synten men sången är verkligen outstanding. Snyggt vibrato och en genuint deppig känsla rakt igenom. Texten är den bästa i hela battlet, det hade kunnat vara en seriös låt, underbar twist på slutet. Melodin sätter sig snabbt och är den låt jag gått och trallat mest på näst efter...
3. Industrifestival. Som vanligt när bananskallen gör nåt så blir det världsklass. Det börjar med den förbjudna basgången, bögeri och en brakskit och sen blir det bara bättre. Ljudet är helt rätt, rimshot i verserna, sparsamt med instrument och fullt blås i de obligatoriska vändningarna. Både sax och dragspel, man blir nästan tårögd. Och så sången, lite slapp och halvfalsk men skit i det, det låter bra ändå. Texten fick mig att skratta hysteriskt och fortfarande utsätter jag KH för min egen tolkning av raderna om Hasses pizzafyllda dragspel sådär en gång i timmen. Refrängen sitter som en köttkeps även om melodin är lite odefinierad.
4. Galaxy är ju min låt. Tanken var att det skulle låta som den musik jag torterats med under min barndom. Saxofon, stråkar, pling och gitarr med tremolo. Morsan har talat så gott om dansbandskryssningarna så det kändes som ett lämpligt tema att sjunga om eftersom låten är ganska upptempo och hjärta och smärta inte passar in. Sången kunde jag inte göra nåt åt, jag låter såhär varesig jag vill eller inte så nån Alf robertsson eller Christer sjögren blev det inte.
5. Bananplantagen. Direkt fångas man upp av en smittsam syntslinga. Inte bra men den sätter sig. Sen kommer en jävla massa text som jag inte lyckats tyda. Men sen kommer syntslingan igen.
6. Vedrökt tjej? Skitkonstig låt. Känns mest obehaglig tycker jag.
7. Blusen rut. Jojo, detta är ju en klassiker. Utmärkt framfört, sången är ju hur bra som helst, hade absolut kunnat vara en frontman från valfritt dansband för 40 år sen. Bra synt, överdriven användning av filtret, kul detalj.
8. Krama hårt min kudde.
Vilket ös! En intressant kärlekshistoria med utmärkta sångmelodier och en mästarrefräng. Ok då, sången blir lite gapig och jobbig, jag hade inte orkat en hel skiva men det funkar i en låt. Och vändningarna!!! Klockrent! Solona är otroligt bra, eller ja, gitarrsolot åtminstone. Pianot är snarare bara väldigt skojigt. Riktigt bra låt i vilket fall som helst.
9. Tro mig jag är nykter idag.
Hahahaha det är ju Eddie meduza! Bajshumor invävt i en fyndig historia, superbt. Fantastiskt när Donald Trump-referensen föll på plats i slutet.
Slutsatsen är att jag tyvärr tycker att vi måste ägna oss uteslutande åt dansband i fortsättningen. I tidigare battles har det varit ett fåtal låtar som stuckit ut som bra medan en icke försumbar del varit fruktansvärd men här är det hög nivå nästan rakt igenom.
Nu ska jag ta en gt och lyssna på skiten igen!