Jag antar att man kan fråga sig lite var historien börjar.?
Nåja.
Det e som så att vid -70 talets början så vart där en man vid namn Dan Armstrong i England som blev lite halvt om halvt berömd för hans innovativa idé att tillverka gitarrer å basar med kroppar av plexiglas.
Samme man...vart liksom med lite överallt,varför han hoppade omkring bland div tillverkare av bla förstärkare åxå. Däribland...Orange,men med allt sagt å gjort tyckte han att det var dags att designa något eget där med...
Å så blev det. En samling idag mkt mkt udda och sällsynta maskiner. Men,historien har lugnt sagt en knorr åxå,för det företag som anlitades att bygga maskinerna var detsamma företag som bla byggde Laneys vid tiden,bla då Laney Klipp,å till Armstrongs stora förtret som jag förstått det så designades maskinerna om till att ha ett transistorförsteg mot det från början designade rörförsteget.
Man kan enkelt säga att en Dan Armstrong är en Laney Klipp 100w med ett transistorförsteg..
Pga motsättningarna mellan DA å tillverkarna,Boosey&Hawkes,så blev livslängden för projektet mkt kort. De tillverkades endast under några månader 1972,å har som sådana gått till historien.
Nu skall man i min mening i all respekt inte skriva av dem bara pga transistorförsteget för som synes har de en 8 bands EQ samt sk "sensivity" switchar,vilket ärligt sagt gör dem till otroligt breda maskiner-om dock av sin tid.
Fasvändaren i dem är ju rör,å det medför att den aktiva EQ´n kan skapa signal nog med råge för att få fasvändaren å slå i taket med påföljande "rördist" som effekt.
Snyggt?
Nä...i min mening inte,å mkt riktigt ligger nog maskinens eg hemvist i att den med stort omfång däremot e kapabel till rent fantastiska cleana ljud.
Men..det ÄR en hybrid med allt det medför. Problemet med dem är att designen lämnar en del övrigt att önska varför väldigt många av dem har brunnit upp. Bland annat som en funktion av att spänningarna inuti slutstegsdelen verkligen påminner om Klipp mfl. Dvs att en sak e att de matar friskt med volt mot slutrörens anoder,en annan femma e att de sk skärmgaller anslutningarna då dessvärre ser närmast detsamma i antal volt,å se det e ingen bra idé.
Mkt mkt få EL-34´or är designade för att hantera den biten. Ergo sum e det mkt vanligt att man ser såväl sönderbrända socklar mm som att man dessvärre då ser skottade nättrafos,å det senare e väl lite ridå för den aktuella maskinen ifråga antar jag. En PT av den rang vi talar här,ifrån det anrika företaget Partridge no less,e inte direkt ngn billig historia.
Å varken trafona eller choken e mkt riktigt från den klena änden av spektrat. Det är väl här vi verkligen ta del av en Dan Armstrongs starka sida.
Bokstavligt.
Å....make no mistake. En sånhär krake lirar HÖGT! Som i SVINHÖGT,för sina angivna 100w.
Slutstegsdelen e verkligen hyggligt prydligt anordnad för att vara en sk point to point maskin. Lödtornen sitter där dem ska osv...inte mkt att orda om,å näfan..du ser inte fel. Alla de där blåa prylarna e elektrolyter. Allihop. Poängen e att med maskinens ganska styva B+ så har man fått seriekoppla par efter par för att få dem att överleva.
Många ggr är det så att med lite äldre,å ibland kanske mer eller mindre obskyra,maskiner så visar det sig ofta efter resans gång genom maskinens inre att ngn "Mr Handyman" varit framme tidigare. Så även i denna maskinens fall. Att som i bild skarva ingående nätkabel på det sätt man gjort e inte bara olagligt,det är farligt och tyvärr-visade det sig-så har inte bara Mr Handyman varit del av att göra en Dan Armstrong i originalskick till elsäkerhetsmässigt rena vanvettet. Boosey&Hawkes e allt skyldiga till sin beskärda del dem med.
HELT oursäktligt i min mening.
För att skapa ngn ordning i det jag påstår ovan för dig som läser så e det såhär...
Vid tiden var det inte helt ovanligt att man skapade "vattentäta skott" i en röris genom att ha ett separat chassie för likriktning å slutsteg,åsså hade man i sin tur ett chassie för preamp osv.
Det medför givetvis att man behöver ha kontakter och kablage där emellan. Det i bild..e den ena kontakten,å i den flyter all AC tex till å från av/på samt standby på faceplaten. Det i sig...e inget problem. Inte alls faktiskt. Den observante ser att det rör sig om en sk octalplugg. Dvs samma form av sockel vi normalt installerar slutrör i. Detta e en sk Bulgin kontakt,å den har iom det 8 poler. Väl å ve med det...
Ok?
Så va e dilemmat då?
Jo...va me nu. Allt med kablage upp till de två switcharna jag nämner ovan e på par. Lugnt där. DÄREMOT så e det som så att preampen/faceplaten har en andra plugg åxå i form av en sketen DIN plugg å i den flyter då dels...20VDC+ till preampen..signal därifrån samt preampen/faceplatens jord. Ok?
Fortfarande inget problem? Nope...fortfarande inte.
Men.
Maskinen har då dels en röd 220VAC lampa som indikerar att strömmen e på...OCH en gul dito kopplad till standby.
Jaaaa?? Vari består problemet?
Jo serni!
Man har då dragit ett 100k motstånd från ena sidan av standby till den gula lampan...åsså jordar man den andra sidan av lampan rakt i faceplaten,å se NU blir det farligt.
Kom nu ihåg.. det finns absolut INGENTING som säkrar den sure DIN pluggen till sin kontakt. Den sitter rent av illa,å många e de DA´s som har uppäten jordpunkt ner i slutstegsdelen eftersom chassiet såväl som DIN honan är i stålplåt...åsså e det nitat med aluminiumnit. Galvaniska element ngn?
Så..
Kort sagt.
Lite hårt roddande av en DA å den där DIN pluggen ger sig av,så e det DU som kommer utgöra jordning av faceplatens standbylampa...på ~400VAC...gonatt.
Kort sagt e lösningen livsfarlig. På riktigt. Den är rent av dödlig. På riktigt. Jag skämtar INTE nu,varför jag även slår ett slag för att ALLA Dan Armstrongs,oavsett hur "original" de nu må vara,både MÅSTE och SKALL modifieras på denna punkten om de fortsatt har en nätkontakt att koppla in. Detta är DÖDSALLVARLIGT!
Nåja. Även denna krigaren hade brunnit,å styggt åxå. Detta e första ggn jag upplever att anodanslutningen för ena slutrörssockeln bokstavligt är försvunnen. Det fanns INGENTING kvar. Kika själva... . Pol 3 på sockeln...is no more.
EFTER att jag hade sanerat med sprit osv,så vart fortfarande det ni ser i bild i form av sot kvar. Det enda som hjälpte var att fysiskt slipa bort skiten,å bort vart tvunget eftersom sot leder ström.
Slutade med att jag fick använt en omgång beggade gamla octaler ur ett par Dynacorder eftersom det var de enda socklar jag hade som var stora nog att ens komma i närheten av att täcka de gigantiska hålen i chassiet. Som synes installerade jag div komponenter på socklarna redan innan jag installerade dem i chassiet.
Spänningarna invändigt under last var helt ur proportion. I princip kan sägas att skärgallerna fick detsamma....å då hade jag alltså för att gardera mig installerat en omgång gamla Telefunken då det e ett av de få rör som tål helt sjuka skärmgallerspänningar. Meeeen...inte ens de fixar det där under last i längden.
Nu..vart det iofs "bara" tomgång,men iaf..
Det mesta av originalkablaget hade fått sig en törn i samband med att det brunnit,och vad vidare är var det ärligt sagt ganska fult draget samt i sin tur av undermålig kvalitet,så i grunden drog jag nytt rakt igenom.
Å...t-sprit gjordes det av med i MÄNGDER. Elektronik å renlighet hör ihop,kanske framför ALLT i designer som arbetar på gränsen. Som det heter,"better safe than sorry".
Preampen saknar all form av sk flyback skydd. Som effekt,antar jag skäligt,så hade ett antal av de BC107/108/109 transistorer som satt i preampen kastat in handduken å hälsat hem en ggn för alla. Iofs inget större problem då de dels fortfarande finns att tillgå,å vad vidare är e relativt sett mkt billiga. Typ 15:-/st.
Preampen ifråga har då alltså dels en "transistor del",åsså i sin tur transistorer för att driva vart å ett av banden i den 8 bandade EQ´n.
Som synes styrs hela lortet via gammaldags skjutpotentiometrar....å se mer om det vad det lider..
Mången timme spenderades med att rensa upp i den EXTREMT kladdigt å hattigt lödda preampen. Vi talar rent löjliga överskott på komponentben och rena SJÖAR av tenn. Detta rensades upp bit för bit...å som sagt,div trasiga komponenter ersattes en efter en.
Nu...vart där iaf liv i maskin. Den lät...om än allt annat än bra.
Ja lade om ingående spänning till en annan tapp på nättrafon,å se nu vart det ju genast trevligare! Det där....kunde rent av gamla hederliga Tfk rör hantera,men..nu e ju gamla Tfk inte direkt dussinvara varför jag spånade på hur att hantera att få ner spänningarna vid skärmgallerna.? Hm.
Provade med div droppresistorer,men det gav spänningssvikt under last så det vart knappt roligt en ggn. Ju mer jag ökade volymen,desto mer dök gallerspänningen vid tillslag. I storleksordningen rent av kring 200VDC...å se då blir det inte mkt ton kvar.
Överlade då med gode vännen Alexander Niemand,å enades om att prova med ett par 5w 27V zenerdioder i serie...för resp rörpar. Å sedär ja..
Funkade klockrent.
Såpass att oavsett VAD jag gjorde hade jag en skärmgallerspänning som var ung 50VDC+ under anod dito. Bra!! Så ja! Detta innebar ju att nu vart maskin eg moddad för att just kunna hantera moderna EL-34´or,å se det vart ju ambitionen! Gött!
Nu skall samtidigt sägas att heeeeeeeeelt klart e det inte.
Poängen e att jag fått beställa e-lyter...å det blir inte bara så att de ersätts,utan iom att tiden ändå gått framåt så har jag beställt lytar som rakt av dubblerar kapacitans på div punkter..så vart den slutgiltiga B+ landar vet jag inte riktigt än.
Klart är att lytarna som sitter där e originalen,å att det är så illa att benen på ngr av dem rent av varit av. Så...nu funkar det,men jag ropar inte riktigt hej än.
Eftersom maskinen nu ändå fått moderniseras på ett antal punkter fann jag för gott att be originaltalibanerna dra ngt gammalt över sig,å som effekt fick jag även gjort av med den rent livsfarliga fasta nätkabel installationen. Ett ECE uttag...å säkringar där de hör hemma. Tvinnad AC kabel så långt ögat når...osv osv.
Å eftersom jag anser mänskligt liv väsentligare än originalitet...så fick Bulgin kontakten respass. Inget att snacka om ens i min bok. Den ersattes nu av detta multistycke...å med det e sagan all. Kort summerat har även preampens jord nu dragits i den kontakten,å iom det e den livsfarliga delen av denna DA hanterad. (Jaa...efter att ha sanerat bort alla jävla Mr Handyman lösningar åxå förståss)
Å kontakterna separerade med hänsyn till god isolation från varandra.
Å jodå. Även om det kan framstå lite kladdigt i bild så fungerar det hela klockrent väl installerat i cabben. Var sak på sin plats så att säga
Efter att ha provat maskinen i originalskick insåg jag mycket snart att det inte riktigt var för mig. Transistorer... . Mmm...så vad göra då,utan att man hamnar på div dödslistor för att man hädat detta gamla skrot?.
Joo...
Jag installerade bitarna i cabben å fick mätt...å det visade sig att jag kunde få till YTTERLIGARE ett chassie uppe i taket på cabben om jag ville,å se...jaaaooooo...det ville jag.
Rör mina vänner.
Rör.
Så. Jag leta reda på en gammal reverbtank som var skottad iaf...en Belton i stål...som jag kapade ner till rimliga mått i bandsågen i verkstan.
Å ja men HALLÅ va käckt detta blev då! Jofan! Det där e alltså två kanyler...som tvåstegare. Den ena lite "fendrig" å den andra "Orange TC30". Dvs,den senare e tänkt att dista styggt å grovt.
Men?
Det passar väl inte ihop med faceplatens pottar osv? Nä...se det gör inte det,å vad vidare e sitter där ju förstärkningssteg jag nu inte har användning av. Helt korrekt.
Så.
Min tanke e alltså att göra en "Mesa" i form av att använda den aktiva EQ´n,e bara det att EQ´n nu kommer serveras signal från en rörpreamp!!
DIN kontakten fick respass. Nog med skit som bokstavligt kan skaka ur. ICKE på mitt skift,så e re bara,å bortsett från det med DIN sockeln så behövdes ju nu ytterligare en utgång för drivning av rörpreamp osv.. Det hela enkelt å prydligt färgmarkerat med vad som skall vart. Å som sagt,med lås/skruvbara socklar.
Glöd mm prydligt tvinnat å lagt åt sidan. Var sak på sin plats.
Å sedär ja! Fäddigt!!
Som den står nu fungerar den förvisso,men där e helt klart fler delar jag behöver se över i detta. Bland annat har jag tänkt att kika på ifall jag kan använda ngn av trissorna till att skapa kapacitet för en loop.
Jaja..som det heter.
...to be continued..