Nu så har jag unnat mig två lyssningar. Insatsen är höjd, standard är omdefinierad och stjärnor föds. Fan vad duktiga alla är!
Uppenbart är att instabilitet bubblar inom många här.
Det var dock inte helt enkelt att lista ut vilka bidrag som är producerade av vem.
Bidrag 1
Gissar att det är Terge. Sjunger ju galet stabilt, bjussar på tvåstämmigt solo och har en textrad om när huvudpersonen bajsar i brallan. Ord är överflödiga.
Bidrag 2
Rocky ger oss till en början en countryosande ton. Allt övergår sedan till sann ångest
Bidrag 3
Rockångesttrilogin
Bidrag 4
Bananen? visar att musiken är hans ventil. Alla underliggande känslor för CPrunkbögar pyser ut på en arena för smärta, besvikelse och säd. Starkt. Men är han själv en av de utpekade?
Bidrag 5
Hobo? klär sina mörka känslor med hjälp av dialogen från Den enfaldige mördaren. Alla minns vi scenen när pengarna kastas i brasan och Månsson gråter. Någon sorts house/lounge ligger som fond.
Diarréångest.
Bidrag 6
Anar vi en Taylor?
Apan räds då inte akademiska ord och avskalade arr. Och visst förflyttas vi till högskoleprovet där sekunderna tickar ner och pappret är blankt. Den som drar på smilbanden är är föremål för rättsspyk - helt plötsligt framstår Opeths illavarslande toner som barnmusik. Modigt, ångestladdat och grund för självmord.
Bidrag 7
Lukas känns som en given skapare till detta alster. En psykadelisk dänga som griper tag om hjärtat, spottar på det och sedan pressar tillbaka det i kroppen via rektum. Tack?
Bidrag 8
Pata? Blockflöjt, Ullared och svensk text. Jag valde att pilla in en sked i urinröret under låten för att minska alla mörka tankar som infann sig. Pata vet hur en slipsten ska dras.
Bidrag 9
nMan?
Latte, NK, pannrumslängtan och panik. Mörkare avslutning på detta battle står ej att finna. Smakfullt och laddat.
leverläppen - en naturlig del av Diskant.